jobb igen

Då befinner man sig på jobbet igen, med axlar lite mindre tunga än befarat. Visade sig att jag inte behöver ha ångest riktigt än. Väntar lite till med det! Däremot har jag lyckats med konststycket att samla ihop till en mindre vackert utsmyckad eländesvals i hjärnan, som dansar runt och försöker få fäste. Går sådär, eftersom jag är rätt bra, säger jag nu, katigt och kavat, på att förvirra bort den till nåt skuggigt hörn långt bak i huvet, där den surt väntar på att jag ska släppa taget om leendet inom mig och bara låta den glida fram. Tänker jag inte göra. Iaf försöka hindra så gott det går. Och när den väl inser att det är fritt fram, så har jag förhoppningsvis redan besegrat den utan att det blivit allt för stora sprickor i mitt ego. Visserligen finns där för tillfället redan en eller annan mindre upplyftande sådan, men i vilket fall som helst kommer jag att vinna. Hoppas jag. Får väl hitta ett blommigt plåster nånstans annars och slicka mina sår innan det två sekunder senare återigen är dags att resa sig och inse att det nog inte var så farligt trots allt.